Mamma va ett otroligt stöd! Jag hade en narkotika påverkad sambo med mig..Han va hög som ett hus,hade väl inte sovit mer än 2 timmar på dom senaste dygnen. 

Jag kämpade 9 timmar för att sätta vår dotter till världen,han sprang mest ut o in i rummet. Satt där med sina påverkade ögon (ser dom än idag) mamma åkte hem o kvar va vi. De va inge mys,inge kärlek,de va jag o dottern,när jag började må dåligt ringde jag efter mamma,jag kände ångesten började krypa i kroppen på mig, han började packa sin väska,han skulle lämna mig o babyn där på BB,jag kunde lika bra ta hand om barnet ensam med min mamma..ångesten ökade..! Han började ringa samtal,han ville hellre till drogerna än va med oss,min mamma kom upp på avdelningen, tog Julia en stund, en sköterska kom in med två stesolid,en till mig en till honom,jag fick sova ett par timmar..Han med..Jag ville hem,läkarna ville ha mig kvar,men jag ville hem till tryggheten,efter en till helvetesnatt med ångest fick vi åka hem,jag sa till läkaren snälla jag vill hem,om jag så ska behöva åka hit varje dag så vill jag sova hemma,jag fick åka tillbaka dagen efter för koll av Julia, min bror tog ledigt ifrån jobbet för o köra oss,mig o julia den andra låg hemma på soffan..Så började mina dagar som mamma..fortsättning följer💜